onsdag 16 oktober 2013

Missbrukshund

Jag är socionom och jag anser mig vara ganska klarsynt när det gäller tecken på missbruk i min omgivning. Därför kom det som en chock när jag insåg att jag hade missat alla indicier på missbruk i min egen familj. Så här i efterhand ser jag ju att tecknen var många; strumpor som försvann och dök upp på oväntade ställen, strumpor som plötsligt var trasiga och strumpor som utan anledning återfanns alldeles blöta. Som vid alla missbruk kom till slut den dag då sanningen obarmhärtigt uppdagades. Jag kom in i vårt sovrum där Bozze redan befann sig. Han stelnade till och låtsades plötsligt enormt intresserad av att stirra in i väggen. När jag kom närmare skymtade jag något svart sticka ut från hans vänstra mungipa. Bozze försökte se oberörd ut men den flackande blicken avslöjade honom. Diskret försökte han få in det svarta i munnen men det var för sent. Jag nöp snabbt tag i den utstickande tygbiten och drog ur hans mun ut en salivdränkt strumpa i storlek 38. 
Och hur förklarar du detta, unge man? frågade jag. Sedan slog sanningen mig som en blixt från en klarblå himmel. Herregud, han är ju strumpoholist!

Bozze tittade på mig med en blick som vanligtvis får mig att smälta. Han fnös lite åt strumpan som för att visa att den inte betydde något för honom och att han kunde sluta med strumpor när han ville. Det var naturligtvis inte sant. Jag lät mig kanske luras en gång men jag visste för mycket om missbrukare för att tro på Bozze. Han var fast i stumpträsket. Efter denna händelse har jag kommit på Bozze ett antal gånger med olika strumpor i munnen; svarta, vita, långa, korta, tunna, tjocka, ja till och med en äkta raggsocka. Jag har predikat om farorna med strumpor och jag trodde i min enfald att han jobbade med att bli fri från sitt missbruk. Illussionen sprack den dag jag fann jag honom i full färd med att tugga sönder en av husses stickade fingervantar. Strumporna bara hade varit inkörsporten till ett tyngre missbruk.


Den kvällen ställde vi Bozze mot väggen och gav honom ett ultimatum. Han fick han välja mellan oss Swalor och missbruket. Bozze är en klok hund. Han valde oss. Han har lång väg att gå och visst tar han återfall då och då när vi glömt någon strumpa på golvet eller lämnat dörren till tvättstugan på glänt. Men i det stora hela kämpar han på. En dag kommer han att vara fri från sin strump- och vantoholism, det är vi säkra på.


Sponsor av denna text

Kommentarer från tidigare blogg:
Skapad av Bozze & Swalorna 18 okt, 2013 08:38
Tack för era kommentarer :-) Bra idé att spara gamla steumpor som leksak. Vi har en låda med maka-lösa strumpor som väntar på att träffa sin äkta hälft igen. De har väntat länge och lådan fylls på hela tiden. Jag misstänker att tillverkarna av tvättmaskiner har monterat in en strumpsug som slukar en strumpa av varje par. Hur förklarar man annars detta mysterium?
Skapad av Sara 18 okt, 2013 08:08
Ha ha ja strumpmissbruk är svåra grejer, ett tipps låt missbrukaren få smaka lite på gamla strumpor som ändå skall slängas knyt ihop dem och gör leksaker av dem...han kan ju också vara avundsjuk på er som får ha strumpor :)

Missbruk i hemmet brukar vara det man missar i första hand, socionom eller inte spelar inte så stor roll, vi psyksyrror missar också lätt denna form av missbruk :P

Hälsningar
Sara
och terroristerna Kalle och Gunnar
Skapad av Tinna Knape 16 okt, 2013 22:35
Åhh vad jag har skrattat och njutit av denna "dagbok" om Bozze! Så helt underbara anekdoter och jag hoppas att ni fortsätter skriva och berätta om Bozzes dagar ihop med sin familj. Jag lovar att fortsätta att följa. Bästa hälsningar från Västkusten och Göteborg!
Skapad av Ann-Marie Swala 16 okt, 2013 20:29
Ja, visst är det härligt med dessa "Välkommen hem" vare sig man har varit borta en kvart eller två timmar. Idag när jag kom hem efter ett läkarbesök möttes jag av hund med gummistövel. Vi är nästan aldrig i Hbg men om det händer hojtar jag till :-)
Skapad av Louise Medin 16 okt, 2013 10:42
Det måste vara något som de flesta av denna underbara ras dras med... Daisy MÅSTE helt enkelt ha något i munnen när hon ska hälsa sina närmaste välkomna hem eller godmorgon. Brölet är väldigt speciellt eller stönandet kanske stämmer mer som beskrivning. Man vill hursomhelst gärna visa att det är hunden som stönar om det nu skulle vara någon utomstående i närheten. Charmigt? Ja, det tycker jag i alla fall.
Vore kul om Bozze och Daisy fick träffas och leka. Säg till när ni är i Helsingborg någon gång så bjuder vi på fika!
Skapad av Louise 16 okt, 2013 08:02
Nog är det ärftligt alltid, för Dicho kniper alltid en sko i hallen av glädje när ngn av oss tvåbenta kommer hem. Om han inte hittar en sko, så kan det bli en vante, strumpa eller varför inte en mössa! Så missbruket är nog svårt att bli av med helt!
Skapad av Ann-Marie Swala 16 okt, 2013 07:41
Åsa: Jag befarade att det kunde vara genetiskt. När vi varit borta en stund och kommer hem springer Bozze genast och hämtar en sko. Träskor är favoriten. Och sen råmar han som en ko. Grannarna har väldigt kul åt denna hälsningsritual.
Skapad av Åsa 16 okt, 2013 07:30
Munnen ska det vara förstås...
Skapad av Åsa 16 okt, 2013 07:26
Det finns väl en ärftlig komponent och tyvärr har Bozze en viss belastning där. Hans mamma Zelma är galen i skor och strumpor. Ofta har hon något i minnen. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar