fredag 4 oktober 2013

Bozze och matte

Bozzes nya matte är en latmask. Det är Bozze väldigt tacksam över då han är av den bestämda åsikten att man inte ska behöva stiga upp före klockan halv tio på förmiddagen. Det passar alltså Bozze bra ha en matte som är i stort sett medvetslös på morgonen. Matte har en sjukdom som gör att hon orkar cirka 0,5 % av vad hon själv anser vara lägsta acceptabla aktivitetsnivå. Om matte vore frisk skulle Bozze ha ett elände med att hänga med i hennes tempo. Det är också sjukdomens förtjänst att han blir kliad, klappad och bortskämd de 99,5 % då matte inte klarar av att göra det hon annars skulle ha gjort. Att bli klappad och kliad ligger tvåa på Bozzes topplista över fritidsintressen. På första plats ligger mat. På tredje plats återfinns intresset av att springa fritt i trädgården samt i skog och mark. 

När Bozze häromledes var ute med matte njöt han i av att okopplad springa omkring som han ville. Han tryckte ner nosen i hålor, tränade löpning med vändning i luften, badade i Finjasjön och rullade runt bland löv. Matte tycker om att se Bozze springa fritt. Hon verkar tro att hon också springer fritt då. Nu vill Bozze inte vara taskig men faktum är att det matte gör inte går under benämningen "springa". Hon hasar sig fram i så usel fart att hon med största sannolikhet en dag kommer att misstas för strandad val, "räddas" av Greenpeace och kastas ut i havet.  Det var en trevlig tur tyckte både Bozze och matte. Rätt som det var fick Bozze till sin stora lycka syn på den där lilla pekingesen (eller vad det är) som brukade trippa förbi hans hus tillsammans med sin matte. Bozze har så många gånger velat hälsa ordentligt på den där lilla hunden och nu äntligen fick han chansen. Bozze rusade i racerfart mot den lilla hunden och dennes matte. "Tjoho! Här kommer jag!" skällde Bozze glatt. Pekingesen (eller vad är) fick någon form av akut stelkramp och stod som paralyserad. Ur hans strupe kom ett pipande litet läte. Hundens matte slet förtvivlat i den lilla hundens flexikoppel och om hon inte varit så stel i lederna hade hon troligtvis kastat sig ner och slitit upp sin lilla älskling i famnen. Den glädje Bozze visade genom att komma rusande med höga skall verkade av någon konstig anledning av såväl hund som matte tolkas som en mördarhunds blodtörstiga attack. Bozzes matte (den strandade valen) vrålade åt Bozze att omedelbart komma tillbaka till henne. Tanten fick luft och skrek "Ta bort den, ta bort den" i ett så gällt tonläge att Miss Decibell hade blivit grön av avund. Pekingesen (eller vad det är) fick fart och kastade sig in bakom benen på sin matte, fortfarande med höga pip. Bozze blev något besviken på sin blivande lekkamrat. Den lät som en sån där fånig pipleksak som man biter sönder på några sekunder och den visade dessutom noll intresse av att hälsa hövligt genom att nosa rumpa. Den drog faktiskt in rumpan under sig på ett mycket ouppfostrat sätt.





Eftersom matte fick den där riktigt bestämda rösten valde Bozze att springa tillbaka till
henne efter att han hoppat, nosat och skällt runt tant och hund en stund. Mattes ansikte, som vanligtvis var onaturligt blekt, hade muterats och skiftade nu i djupaste tomatröd. Hon bad tanten tusen gånger om ursäkt och plötsligt var det inte fråga om att springa fritt längre. Pekingesen (eller vad det är) och tanten fick så rysligt brått hem att Bozze inte ens fick chansen att leka med sin nya kompis. 

Efter denna händelse har det till Swalbo införskaffats två stycken visselpipor, Mamma Scans köttbullar samt en stor påse leversnittar. När visselpipan ljuder gör Bozze en smidig och blixtsnabb tvärvändning tillbaka för då vankas det gott. Bozze ser redan fram emot nästa möte med grannhunden. Tråkigt för Bozze är att pekingesen (eller vad det är) och dennes matte numera går på trottoaren på andra sidan vägen. Det är synd för det blir så mycket svårare att få kontakt då. Man måste skälla extra högt för att de ska höra att man är där. Matte tycker också att det är synd. Hon vill ha god kontakt med sina grannar men upplever att det har blivit lite spänt i kontakten med tanten efter den där händelsen. Bozze är inte dugg förvånad över tantens reaktion. Även om han inte vill rangordna olika individers värde går det inte att förneka det uppenbara, nämligen att det inte är någon status i att vara matte åt en pipleksak. När tanten ser den stiliga perron i grannhuset önskar hon självklart att hon hade en sådan tjusig hund istället. Men även pekingeser (eller vad det är) har rätt att finnas till, tänker Bozze storsint, och nån stackare måste ju ta hand om dom också.

Kommentarer (kopierade fr. tidigare blogg):
Skapad av Bozze & Swalorna 18 okt, 2013 09:00
Vi är glada att ni följer oss. Bozze är gladast för han har precis jagat upp grannens katt i trädet..... igen.
Skapad av Margareta och Ginnis 10 okt, 2013 10:20
Så underbart att Bozze har kommit till er! Så härligt att få läsa en blogg skriven av er.
Lika roligt som tidigare. Jag känner också igen Bozzes vaktande på massor med levande och döda ting. Ginnis är också duktig på det och det är ju roligt att han är duktig på något. Förresten är väl pekinesrar (eller vad det nu är) ingen riktig hund? Klart det inte går att leka med en sådan!
Skapad av Petra Merci & Ester 10 okt, 2013 08:49
Underbar läsning Bozze.. En vacker dag så kanske ni är bästa kompisar med tanten och vad det nu är ... Petra
Skapad av Louise 06 okt, 2013 18:08
Vad kul att ha hittat er blogg och det låter som om Bozze funnit sig väl till rätta hos er! Det ska bli roligt att följa hans bravader, som du redan lyckats beskriva på ett så underhållande sätt! Kan se den förskrämda grannen framför mig! Heja Bozze, så ska det se ut! Kram brorsan Dicho
Skapad av Susanne 05 okt, 2013 12:42
Jag har saknat mattes bloggande, Bozze. Jag är så glad att du kom så att hon fick ändan ur igen!
Kram på er!!
Skapad av Åsa 05 okt, 2013 10:37
Vad kul att ni startat blogg!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar