onsdag 4 december 2013

Ett strå vassare



Fredagar är härliga tycker matte och husse. Bozze tycker att alla dagar är härliga så som hundar ofta gör, eftersom de lever i nuet. Människor lever i framtiden eller baktiden men aldrig i nutiden. Det är en mänsklig brist och inget de kan rå för. Ibland läser människor böcker om hur man går tillväga för att leva i nuet och sedan bestämmer dom sig för att börja leva i nuet när de får tid, nån gång i framtiden. Den här fredagen var en helt vanlig fredag och hade lika goda förutsättningar som alla andra fredagar att bli en bra dag. Fast det var innan den började. När den väl hade börjat gick det bara utför. Vems fel var det egentligen? Om du frågade Bozze skulle han snabbt (kanske lite för snabbt) fräst att han minsann inte är den som skvallrar på andra. Om du hade frågat matte och husse skulle svaret komma utan tvekan - det var Bozzes fel!

Egentligen var det faktiskt inte bara Bozzes fel. Det var det faktiskt inte. Att morgonen började dåligt berodde på att mattes kropp denna dag hade beslutat sig för att må mer pyton än den vanligtvis gör. Mattes kropp mår alltid pyton men när den mår så mycket pyton som den gjorde den här fredagen har matte bara ett val. Hon måste ligga hela dagen. Matte har en välutvecklad logisk sida och förstår sånt, det gör hon faktiskt. Det är kopplingarna mellan logiken och andra delar i hjärnan som inte fungerar. Matte föddes med ett ovanligt stort förråd av skuldkänslor och hon kan inte rå för att att hennes skuldkänslor nästan alltid vinner över logiken. Just denna fredag bestämde skuldkänslorna att Bozze skulle lida fruktansvärt och få men för livet om han behövde vara hemma hela dagen. Husse säger alltid åt matte att Bozze klarar sig ypperligt utan promenad tills husse kommer hem på kvällen. Det litar matte på. Hon vet att det är sant. Men kopplingen mellan logiken och skuldkänslorna fungerar som sagt inte. Skuldkänslorna vägrar att lyssna på husse och de sa till matte att hon faktiskt borde klara av av en ynka liten promenad. För Bozzes skull. Bara en liten, liten promenad och sen kunde hon ligga ner och vila resten av dagen. Ett sms senare hade matte bestämt träff med Bozzes kompis Mulle och hans matte Johanna.

Mattes kropp mådde pyton
Bozze och matte hann exakt fyra meter från Swalboet innan matte fick syn på en påkörd, skadad kaninunge som sprattlade runt i grannens trädgård, förföljd av hackande fåglar. Grannen var inte hemma och matte skyndade sig därför till nästa granne, en man vid namn Stefan. Matte bad honom tårögd om hjälp och även om Stefan faktiskt var sjuk just denna fredag och även om han såg smått illamående ut vid tanken på att slå ihjäl en skadad kaninunge är Stefan en sådan man vars stolthet går före allt. En riktig man fegar inte ur och speciellt inte inför en kvinna. Stefan tog därför på ett mycket manligt sätt fram en mycket manlig spade ur sitt manliga garage och sedan stegade han med mycket manliga steg före matte och Bozze. Väl framme hade kaninen försvunnit. Trots idogt letande och trots ivrig hjälp av Bozzes kaninletarnos lyckades de inte lokalisera den skadade kaninen. Nu var matte både klen i kroppen och knoppen och förtvivlad för kaninungens skull. Matte är osedvanligt blödig. Här kan inflikas att Bozze dagen efter hittade kaninen under häcken i Swalornas trädgård och därmed behövdes ingen granne med spade. Må kaninen vila i frid. Precis när Bozze och matte åter började gå mot Mullehuset öppnade sig himlen och regnet föll i droppar som enligt matte var minst sju centimeter i diameter. Matte har en liten ovana att överdriva saker när hon är upprörd och nu var hon väldigt upprörd. 

En stund senare befann sig Bozze, Mulle och deras mattar i skogen där de tog en lugn promenad medan regnet fortsatte falla. Det hann gå hela åtta minuter innan nästa elände inträffade. Bozze lyckades på något mystiskt sätt få in både grus och ett grässtrå i nosgången, så pass långt in att det inte gick att få ut. Bozze nös så snoret skvätte resterande del av promenaden. Eftersom Bozze är en cooling lät han inte nysningarna hindra honom från att fortsätta busa runt i skogen med Mulle och väldigt snart förvandlades Bozze från vit hund till en smutsig lortgris. Matte tittade med plågad min på den nysande, smutsiga lortgrisen och hoppades det skulle räcka att torka av smutsen när de kom hem. Det var då Bozze till sin förtjusning fann en sumpigt träsk och innan matte hann skrika nej befann sig Bozze i träsket. Han sjönk ner upp till svansen och tog sig sedan glatt klafsande upp igen. I ett slag hade den smutsiga lortgrisen förvandlats till ett stinkande, svartbrunt träsktroll. Och nysningarna fortsatte. Matte ville inte längre vara med men trots sina böner om att få gå upp i rök, som kaninungen gjort, fann hon sig ohjälpligt kvar i denna fredag.



När matte och Bozze slutligen kom hem möttes de av en uppretad lastbilschaufför utanför huset. Inte visste väl matte att hon skulle ha hållit sig hemma och tagit emot diskmaskinen. Hur skulle hon kunnat veta det? Chaufförens ilska förvandlades till medlidande då han såg träsktrollet och sedan åter till ilska när han stirrade på kvinnan som i hans ögon uppenbart var en sån där vidrig typ som vanvårdade hundar till vardags. Nu var matte utmattad och på gränsen till medvetslös, så som bara en matte med ME/CFS kan bli. Varje kroppsdel skakade och vibrerade ungefär som vissa väldigt gamla tvättmaskiner gör när de centrifugerar. Egentligen borde matte ha trillat ihop i en hög på golvet men det fungerar inte med ett nysande, stinkande träsktroll som sällskap. Matte drog därför med sig det nysande, stinkande och nu mycket motsträviga träsktrollet in i duschen. En halvtimme senare krälade en halvdöd matte sig fram till och upp i soffan följd av en nysande och mycket blöt men ren hund. Ett telefonsamtal till veterinären blev det ändå och matte fick rådet att komma in med Bozze. Om man är en halvdöd matte med vibrerande kroppsdelar och hjärndimma ger man tusan i nysande hundar och veterinärer. Man ligger kvar i soffan, skickar ett desperat sms till sin make och inväntar sedan sin makes hemkomst. Samma make som såg fram emot att komma hem och sätta sig ner med en kall öl efter en lång arbetsvecka. Tji fick han.

Klockan 17:45 befann sig en mycket trött man, ett kvinnligt vrak samt en nysande hund på djursjukhuset i Hässleholm. En timme senare begav sig en mycket trött man, ett kvinnligt vrak samt en drogad, icke nysande hund hemåt. Husses plånbok låg tom och länsad i jackfickan. Mattes plånbok låg hemma. Bozze hade ingen plånbok men han hade å andra sidan en väl rengjord nos.

Matte spenderade hela helgen i soffan, i stort sett medvetslös och med en kropp som vägrade allt utom att imitera en gammal centrifugerande tvättmaskin. Bozze och husse fick minsann klara sig själva, deklarerade matte (dock inte utan skuldkänslor). Varken Bozze eller husse hade hjärta att säga att de faktiskt klarar sig bättre när matte är i soffan. Sånt säger man inte till ett vrak. Men vraket vet nog om det ändå för logiken är det inget fel på. Det är kopplingarna det är fel på och det kopplar hon faktiskt.

6 kommentarer:

  1. Åsa och Herman4 december 2013 09:16

    Jag älskar den här bloggen!!!
    Du är en hjälte du fru Swala, tro inget annat! Hoppas du lär dig att sköta om dig själv lika väl som du sköter om kaninungar, Bozze m.fl. m.fl.
    Och Du Bozze, låter som den charmigaste lortgrisen man kan tänka sig! Hoppas nästa fredag inte är en förklädd måndag!

    SvaraRadera
  2. Gabriela & Molly4 december 2013 09:24

    Ha ha, detta är ju höjdpunkten så snart det kommer ett nytt inlägg!! Underbart, helt enkelt. Ha en underbar onsdag, snart är det fredag!

    SvaraRadera
  3. Bästa bloggen jag vet :)
    Matte måste ta hand om sig bättre, ni får lära Bozze hjälpa till lite där hemma :)
    Fina bilder till också.
    Fortsätt förgylla mina dagar
    SusElla

    SvaraRadera
  4. Bozze & Swalorna4 december 2013 16:01

    Vi blir sååååå glada för era kommentarer. Tack!!!

    SvaraRadera
  5. Men nu är det här min favoritblogg med, har precis hittat hit för första gången och jag blev nog beroende av inlägg :-) Anneli

    SvaraRadera
  6. Åh älskade Bozze bus. Vilken tur att du fått människor som förstår att du måste få smutsa ner dig lite då och då. Din första husse sitter uppe i himlen och följer dig i dina upptåg. Han skrattar så tårarna trillar. Puss och kram från "storasyster"

    SvaraRadera