torsdag 5 december 2013

Stormvarning

När matte och husse träffades var matte ingen matte och husse var ingen husse. Men vi kallar dom för det ändå för detta är ju faktiskt Bozzes blogg. Någon ordning får det vara. Alltså, när matte och husse träffades där i begynnelsen av världshistorien var husse tämligen trögstartad när det kom till kärlek. Det tog därför lite tid för honom att inse att matte var hans stora kärlek. Matte däremot hade bestämt sig redan efter en kvart och när matte har bestämt något, ja då blir det så. För att verka snäll, så som man gör i början, lät matte husse tro att han hade ett val. Det är viktigt för människor att känna att de bestämmer över sina liv även om det inte är så. Såna saker vet matte för hon är sociopat, eller om det var socionom? Bozze är inte riktigt säker på vilket. Det var två saker som slutligen fick kärlekspoletten att ramla ner även hos husse. Det ena var ett störtat militärflygplan och det andra var stormen Per. I detta blogginlägg väljer Bozze att inte gå vidare in på det där med det störtade militärflygplanet men historien om stormen Per är så pass kort och tråkig att Bozze helst vill berätta den och bli av med den en gång för alla. Stormen Per anlände till Sverige (och även Skåne, ty det var svenskt redan på den tiden) söndagen den 14 januari 2007. Dagen innan hade husse och matte varit på fest och då hade de nog ätit något väldigt salt på festen för de drack väldigt mycket. Det gör man om man har ätit salt mat. Även tuggben har förresten den effekten, det vet Bozze av egen erfarenhet. Dagen efter festen satt husse i sin lägenhet och matte i sin lägenhet, båda två med ansikten som skiftade i grönt och med en känsla av att de kanske inte skulle ha ätit så salt mat.
Husse och matte var på fest dagen innan stormen Per drabbade Sverige

På var sitt håll lyssnade husse och matte på nyheterna och hörde stormvarningarna på radion. Utomhus riskerade man att få träd, takpannor, små pekingeser och andra flygande föremål i skallen. "Allmänheten uppmanas att hålla sig inomhus och inte bege sig ut om det inte är akut nödfall" varnade medierna. Matte, som är en mycket ansvarsfull och klok person, slängde genast på sig gummistövlar och regnställ och begav sig ut. Hon övervägde att ringa och fråga husse om han ville följa med men kom i samma stund på att folk i gemen inte är stormfanatiker och hon hejdade sig. Det vore dumt att skrämma iväg husse nu när det gick så bra. När matte kom ner till Norra Hamnen stod vågorna så högt att de forsade över piren och kajkanten och blåsten var så stark att matte hade svårt att hålla sig upprätt. Det matte kände nu var den allra renaste formen av total eufori och lycka. Hon tjoade och skrattade så där galet som Jack Nicholson gör i "The Shining". Om någon hade sett eller hört henne hade dom sprungit för livet men nu var det ingen annan i närheten eftersom medierna varnat folk att gå ut och normalt folk därför höll sig inomhus. När man är så där hysteriskt lycklig som matte var vill man dela det med någon man tycker om. Matte bestämde sig för att nu får det bära eller brista och i nästa sekund tryckte hon iväg ett sms till husse. Svaret kom nästan direkt.


Matte: "Du skulle se havet nu. Det bara vräker upp över kajen"
Husse: "Var är du?"
Matte: "Norra Hamnen. Är du hemma?"
Husse: "Nix. Norra hamnen :-)"

Matte tittade upp och såg en svartklädd figur vingla fram i stormen. Husse tittade upp och såg en svartklädd figur vingla fram i stormen. Det sa klick i husses hjärta. För om man är en stormfanatiker och möter en annan stormfanatiker, då är det nästan omöjligt att inte älska den personen. Det där med att det sa klick ska ni förresten inte ta rent bokstavligt. Om det hade sagt klick på riktigt i husses hjärta hade matte tvingats ringa ambulansen och då hade den här historien troligtvis fått en annan vändning. Att det säger "klick" är ett talesätt och betyder att det var då kärleken kom in i husses hjärta. Fast egentligen är det inte in i hjärtat kärleken kommer för det är också ett talesätt. Kärleken skapas i hjärnan genom att en massa signalsubstanser blandas ihop. Hjärnan styr allt i människan. Somliga människor verkar inte ha nån hjärna men det har dom. Det är bara det att dom inte vet hur dom ska använda den. Nåväl, tillbaka "klicket". Mattes kärlek hade klickat länge. Den hade klickat så mycket att var inklickad för länge sen och nu var husse också inklickad och de lever så lyckliga alla sina helgdagar.

I torsdags kom stormen Sven på besök. Matte och husse är inte längre lika förtjusta i storm. Det beror på att de har flyttat till Tyringe. I Tyringe finns inget hav och ingen pir och ingen kaj. I Tyringe finns massor av träd och ett av dessa, en gigantisk bok bestående av tre sammanvuxna stammar, står väldigt nära Swalboet. Matte och husse stirrar med nervösa blickar på det trädet varje gång det är storm. Turligt nog är både matte och husse väldigt kloka och ansvarstagande människor även om dom döljer det väl för omgivningen. I husses fall visade sig klokheten i att han förberedde hemmet redan dagen innan stormen Sven anlände. Han band fast soptunnorna, ställde in lösa föremål, förberedde så att han kunde gå tidigare från arbetet i den mån tågtrafiken skulle ställas in, kontrollerade så att det fanns ved inburen till kaminen och stearinljus nära tillhands om stormen skulle orsaka strömavbrott. Husse är klok och tänker efter före. Matte är klok på ett annat sätt. Hennes klokhet kommer oftast mitt i situationen där klokheten behövs. Hon tänker efter efteråt liksom. Matte kom därför plötsligt på att det skulle vara rysligt trevligt med en liten skogspromenad. Hon tog med sig Bozze och traskade iväg. Det var när hon gått en bra bit in i skogen som hon noterade att det blåste väldigt mycket. Vinden ven i trädkronorna och det knakade skrämmande högt från flera träd. Och det var precis nu matte började använda sin klokhet. "Det här med skogspromenad var kanske inte min mest brillianta idé!" erkände hon för Bozze. Som tur var hade Sven ännu inte kommit igång så där riktigt rejält. Det var därför inga hela träd, utan enbart träddelar, som föll ner på Bozze och matte. När matte och Bozze slutligen kom hem möttes de av en orolig husse. Han tittade på matte men sa inte ett ord. Husse vet att ibland ska man hålla tyst. Istället skakade han bara chockerat på huvudet.
"Men vad är det nu då?" protesterade matte irriterat medan husse plockade kvistar och kottar ur Bozzes päls. När husse bara grymtade till svar satte hon händerna i sidorna och spände ögonen i husse. "Du kommer alltid hem när det är storm" sa hon. Husse nickade instämmande så matte fortsatte "men du hade faktiskt inte kommit hem när jag gick ut så hur skulle jag veta att stormen skulle komma precis nu?". Husse suckade uppgivet och sa inte något nu heller. Matte gick upp för att byta till torra kläder och på vägen upp muttrade hon något om oansvariga karlar som utsatte både sjuka kvinnor och små värnlösa hundar för livsfara.

Bozze var väldigt, väldigt lättad över att vara hemma. Han tyckte det var läskigt där ute och det var jobbigt när öronen flaxade så där mycket i blåsten. Nu när husse var hemma skulle allt bli bra igen. Bozze satt kvar hos husse tills att han slutade darra. Sen gick han och la sig och sov ända till husse började med kvällsmiddagen.

Bozze får tröst av husse medan matte muttrar på ovanvåningen



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar