torsdag 30 januari 2014

Att få en karl på fall....


Bozzzzz zzzzzz zzzzze

Tuffingen Bozze ligger och snarkar under soffbordet. Med jämna mellanrum smaskar han högt och ibland skäller han till i sömnen.Han är ovanligt trött denna söndagseftermiddag och detta beror faktiskt (tro det eller ej) inte på någon fejkad sjukdom utan har helt andra orsaker. Bozze och Swalorna har varit på perropromenad i strövområdet Vedema som ligger strax nordväst om Hässleholm. När morgonen grydde i Swalboet anade Bozze att något var på gång eftersom både matte och husse gick upp samtidigt. De stökade och bökade och donade så mycket att Bozze var tvungen att skippa sin förmiddagsvila för att inte missa något. Donandet skedde dessutom till största delen i köksregionen och om man är hund gäller det att ha superkoll och att vara snabbare än sina människor när de tappar ner godsaker på golvet. En gång för ett tag sedan var det en bit lime som kom flygande ner på golvet. Den slukade Bozze på studs. Husse tittade förvånat på honom och förklarade sedan för Bozze att hundar inte ska tycka om lime. Lime är inte någon hundmat. Bozzes selektiva hörsel raderade bort allt utom ordet "hundmat" och han viftade glatt på stumpen som svar. Hundmat? Ja, tack gärna!


När Bozze och Swalorna denna söndag förmiddag kom fram till Vedema och Bozze hoppade ut ur bilen var det som om han hamnat i himmelriket. Där var Viggo och en annan perro som hette Balder. Hela två hundkompisar. Fast Viggo såg inte ut som han brukade. Bozze var tvungen att sniffa honom lite extra i rumpan för att konstatera att det faktiskt var Viggo. Den stackarn hade tydligen drabbats av akut pälsavfall och den lockiga pälsen var ett minne blott. Viggo hade inte tid för Bozze. Han hade fullt upp med att diskutera viktiga frågor med Balder och även med de andra hundarna som en efter en, i en strid ström, anlände tillsammans med sina människor. Det kom många perros. Hela fem stycken plus Bozze. Livet förvandlades till fest. Senare dök ännu en perro, Mysan, upp med sin människa. Mysan var enda tjejen bland ett gäng hanar och vilken snygg tjej hon var. Bozze sneglade på henne i smyg och rodnade lite under pälsen. Mysans människa hette Jeanette och hade kört fel på vägen till Vedema. Men de hann ju till det viktigaste - korvgrillningen!


Vilket gäng det blev!
Jeanette och Mysan kom lite senare
Foto: Margareta Engstrand Wallin
Innan det var dags att börja promenera passade några förutseende hundar på att i preventivt syfte använda hundlatrinen som låg centralt på parkeringen. Det blev viss köbildning så som det ofta blir framför offentliga toaletter vid stora evenemang. Människorna såg förvånade ut när hund efter hund kissade på den smutsgrå snöklumpen. Men hallå! Hade dom aldrig sett en modern toalett förut?

Ginnis, Balder och Bozze har lokaliserat hundarnas motsvarighet till bajamaja.
Foto: Katarina Lidal
Balder kollar så att Ginnis prickar rätt och Bozze kollar så att Balder är Balder
Foto: Katarina Lidal
Jisses vad länge Ginnis håller på. Får han inte kissa hemma, eller?
Foto: Mats Swala
Människor tror att hundspråket är internationellt och att alla hundar förstår varandra var de än kommer ifrån. Som vanligt har de helt fel. Det märks onekligen att människor tillhör de mindre smarta bland däggdjuren. Faktum är att hundar, precis som människor, talar olika språk beroende på var de kommer ifrån. Detta gäller även olika dialekter. Eftersom Viggo och Bozze var de enda hundarna från Skåne uppkom viss språkförbistring i samvaron med de andra hundarna. Viggo tyckte att flera av hundarna var otrevliga och han blev arg och sa ifrån. Här bjuder man in till trevlig hundpromenad och så kan de inte bete sig som hundar! 


Viggo tar tag i busarna
Foto: Margareta Engstrand Wallin
Viggo: Men matte, kan inte du säga till dom då?
Malin: My lips are sealed!!!
Bozze, som ännu inte hunnit bli helskånsk, tolkade de andra hundarna lite tvärtom, nämligen att alla var jätteglada att träffa varandra i allmänhet och honom i synnerhet. Sanningen fanns nog någonstans mitt emellan Viggos och Bozzes tolkningar. Bozze fastnade genast för en cool hund vid namn Neo. Bozze vill hiskeligt gärna vara så där cool men lyckas inte riktigt. När Neo morrade åt Bozze tolkade Bozze detta som att Neo sa "Tjena kompis, ska vi hoppa på varandra och ha kul". Det tyckte Bozze lät bra och resterande promenad spenderades med glada, tuffa lekar. Enligt Bozze alltså. Neo däremot blev snabbt utled på den där efterhängsna, vita pälsbollen Bozze. Han morrade irriterat åt pälsbollen att sluta vara så påstridig och jobbig och om Bozze hade förstått Neos dialekt hade han respekterat denna önskan. Det hör till rent hundhyfs att man respekterar varandras integritet. Bozze blev allt gladare och mer leksam. Åh, vilken rolig kompis han hade fått. Det konstiga var att matte och husse inte verkade förstå detta utan hela tiden försökte få Bozze att låta Neo vara ifred. "Typiskt människor" sa Bozze till Neo och himlade med ögonen. Neo himlade också med ögonen och Bozze blev så glad att han hoppade upp på Neos bakdel. Neo beslutade sig för att hädanefter inte följa med på fler promenader där denna, tydligt lågbegåvade, hund skulle deltaga.


Neo memorerar Bozzes doft för att kunna undvika honom i fortsättningen

Vid ett tillfälle, då ett hundgäng inklusive Bozze och Neo sprang en bit framför människorna bestämde Bozze att det var dags att skryta lite. "Jag kan få människor på fall" skröt Bozze. Han såg på de andra hundarnas tvivlande miner att de inte trodde honom och insåg att här gällde det att inte tappa ansiktet. "Häng på då så ska jag visa hur man gör". Tillsammans vände de sig om mot människorna. Bozze kisade, beräknade avståndet, människornas gånghastighet, skostorlekar, stegens avstånd samt snömängd. Sedan satte han fart. Som skjuten ur en kanon for han mot människorna utan minsta tvekan och väl framme tvärnitade han smidigt precis framför Balders husse, Jan-Ove, som just då befann sig mitt i ett steg. Jan-Ove föll som en fura och det var med triumf Bozze vände tillbaka till de andra hundarna. Han såg att de var imponerade och med huvudet högt fortsatte han så där lite coolt nonchalant förbi dem samtidigt som han försökte se ut som att det där väl inte var något. Hundarna glodde imponerat på honom. Matte och husse glodde också på honom och på stackars Jan-Ove som låg på marken. Bozze kände sig inte riktigt säker på att de var just imponerade. Bozze kom flera gånger den dagen på matte med att tittade på honom med en konstig min. Som om hon tvivlade på att han var den gulliga Bozze Bus som hon älskade så mycket. Bozze tittade på henne med sina guldfärgade ögon, höjde ögonbrynen i otakt och smälte bort hennes tvivel. 

THE Grillmaster
Foto: Margareta Engstrand Wallin
När alla hundar sprungit ikapp och människorna hasat sig runt sjön blev det grillning av korv och  för första gången sedan Bozze hoppade ur bilen tappade han intresset för Neo. Det finns ett ordspråk bland hundar och det lyder; "Bättre ensam i snön med en korv, än svulten tillsammans med en kompis". Bozze lyckades tigga åt sig två korvbitar. När det sedan var dags att skiljas åt ställde alla upp sig för ett gruppfotografi. Nåja, alla utom fotografen, Jeanette Svensson, som av naturliga skäl inte är med på bild. Viggo var inte heller med. Han hade somnat i bilen. 


Hundarna från vänster är med tilltalsnamn Neo från Listerby, Mysan från Älmhult, Balder från Hörvik, Bozze från Tyringe, Ginnis från Karlshamn och snett bakom honom försöker Milo från Nättraby gömma sig. 
Foto: Jeanette Svensson

Ja, det hade varit en synnerligen lyckad söndag tyckte Bozze. Även matte och husse var mycket nöjda med dagen. Bozze spenderade resterande söndag i sovande position, endast med avbrott för inmundigande av föda samt utförande av vissa behov. Åh, vad han längtade till nästa perropromenad. "Hoppas alla de andra roliga hundarna också kommer då" tänkte Bozze. 
Innan han somnade för natten tänkte han på sin nya kompis Neo och han somnade med ett nöjt leende. 





Foto: Katarina Lidal


Foto: Margareta Engstrand Wallin
Fler fotografier från denna perropromenad finns på Ginnis och Margaretas blogg som ni hittar om ni klickar på bilden ovan.

2 kommentarer:

  1. Som vanligt ler man med hela kroppen! Och känner igen varje ögonblick. Men jag tror viss att alla hundarna, inklusive Neo, gärna träffar Bozze igen.
    KRAM!

    SvaraRadera
  2. Underbar perropromenadpremiär, Bozze! Härliga foton och berättartalang :)

    SvaraRadera