måndag 20 januari 2014

Det är lite sjukt

Ni som läst det senaste inlägget om Bozze och den försvunna pälstussen vet att det slutade lyckligt. Någon nedsatt sköldkörtelfunktion var det inte frågan om. Men innan tuss-mysteriet fått sin naturliga flisa-under-bordet-förklaring var husse och matte väldigt konfunderade över saken. Så när Bozze helt plötsligt började klia sig frenetiskt över hela sin hundkropp trodde Swalorna (som de lugna och sansade personer de är) att klådan kunde ha ett samband med den kala, pälslösa fläcken. Klådan började bli besvärande runt lunchtid på fredagen. Bozze kunde vara mitt i en vild bolljakt när han plötsligt kastade sig ner på marken och kliade och bet i pälsen. Kliandet eskalerade och natten mellan fredag och lördag bestod till väldigt liten del av sömn och till väldigt stor del av frenetiskt kliande. Även matte och husse hade svårt att sova på grund av att golvet vibrerade av Bozzes kliande. Bozze, som är en rättvisans man, ansåg självklart att om han inte kunde sova skulle hans människor inte heller göra det. Han förtydliga denna åsikt genom att med jämna mellanrum hoppa upp och ner i mattes och husses säng. På lördag morgon ringde husse till veterinären för att rådfråga. Nu i efterhand önskar Swalorna att veterinären hade svarat: "Jag tycker ni ska avvakta lite och se om klådan går över". Istället blev svaret: "Oj, det låter inte bra. Det är nog bäst att vi tar en titt på Bozze. Det kan vara rävskabb och i så fall är det viktigt att vi sätter in behandling direkt". Bozze fick en undersökningstid klockan 14:00. 




När ordet "skabb" nådde husses och mattes öron förvandlades även deras hud till ett kliande inferno. De kliade och rev sina armar rödstrimmiga under timmarna fram till kl 14. Den enda som inte kliade sig var Bozze. Det var lite konstigt men efter en snabb googling förstod matte och husse att rävskabb oftast kliar värst nattetid, så de förmodade att det ändå kunde vara just den sjukdomen. Husse och matte började även våndas för den stora saneringen av huset. Matte har en gång i tiden jobbat på förskola och vet hur omfattande en sådan sanering är. Då handlade det förvisso inte om rävskabb men skabb som skabb tänkte matte. 



När ordet "skabb" nådde husses och mattes öron förvandlades även deras hud till ett kliande inferno.


Väl hos veterinären undersöktes Bozze och det skrapades lite hud för att veterinären skulle se om hon hittade någon skabb. Matte började tvivla på att Bozze hade någon åkomma alls men hon ville inte ha åkt till veterinären i onödan. "Klia dig då" fräste matte och spände ögonen i Bozze. Bozze vägrade. Veterinären fann mycket riktigt inte någon rävskabb men hon ansåg ändå att Bozze skulle behandlas eftersom det mycket väl kunde vara skabb ändå. Ett klådstillande schampoo skulle Bozze också ha. Besöket kostade extra i helgtaxa och med medicinkostnad och schampoo gick detta besök på strax över 2000 kr. Matte var ekonomichockad. Husse var ekonomichockad. Bozze var inte ett dugg chockad. Han var på lekhumör. 

Bozze kliade sig inte mer. Klådan hade upphört på förmiddagen och kom inte tillbaka. Matte är i efterhand helt säker på att Bozze lurade dom med vilje. Husse påstår att hundar inte gör så, att de inte har förmåga klura ut hur de ska få sina människor att ruineras. Matte påstår att Bozze inte är en vanlig hund. Han är en ovanlig hund med en ovanlig hjärna. När inte "försvunna-tuss-tricket" fungerade slog han till med "jag-låtsas-ha-rävskabb-tricket". Husse menar att matte lägger mänskliga egenskaper på Bozze. Matte menar att det var omänskligt sagt av husse. Bozze säger ingenting. Han ligger och klurar på hur han ska fejka världshistoriens största svampangrepp. För även om Bozze inte låter Swalorna märka det tycker han att något av det roligaste i världen är att åka till veterinären.


1 kommentar:

  1. Hi hi hi !!
    Lika underhållande inlägg som vanligt
    Jag brukar alltid säga bättre att ringa en gång för mycket , men i det här fallet så kanske man skulle ha väntat i alla fall en natt till .. :)
    Låt honom inte lura er mer nu. Spara pengarna till något roligare..
    Petra Merci & Ester

    SvaraRadera