lördag 22 februari 2014

I mattes hjärna

Självporträtt
Mina vänner, släktingar och bekanta tycker att det känns bra att jag har såväl make som hund i mitt liv. Det innebär att de inte behöver känna ansvar för mig och mitt väl och ve. Mats och Bozze tar, vare sig de vill eller inte, per automatik över detta tunga ansvar. Jag är inte sen med att hålla med om att både Mats och Bozze är väldigt bra att ha. Jag skulle till och med kunna skriva att dom är helt oumbärliga för mig, men nu gör jag inte det. Mats blir så där irriterande odräglig när han får för sig att han är mycket betydelsefull och i den här familjen har jag ensamrätt på att vara odräglig. I samma stund som min sjukdom, ME/CFS, bröt ut i full skala uppstod en något besvärande ansvarsproblematik i min och Mats relation. Mats mådde dåligt för att jag mådde dåligt och då mådde jag dåligt för att Mats mådde dåligt för att jag mådde dåligt. Vi mådde så där dåligt ett bra tag tills vi plötsligt en dag beslutade oss för att sluta med det. Beslutet tog vi gemensamt efter att vi kommit till insikt om att vi mådde dåligt av att må dåligt för att vi mådde dåligt. Vi är väldigt kloka människor, min man och jag, även om vi döljer det väl. 

När jag började skriva det här inlägget var min plan att inledningen ovan skulle utgöra en slags intro och att det skulle bli en naturlig och mycket imponerande övergång till ämnet "Husdjurens betydelse för människors mående". Det känns inte som att jag lyckats. Mats smög sig liksom in i texten och tog över. Det är så typiskt karlar att bara klampa in och ställa sig själv i centrum för all uppmärksamhet. Du som läser detta får helt enkelt låtsas att jag ändå gör en sån där naturlig och imponerande övergång. Det är ju tanken som räknas. 


Husdjurens betydelse för människors mående

Forskningen har lagt fram en del intressanta fakta kring husdjurs goda inverkan på människor. Djurägare håller sig friskare, lever längre och har högre livskvalitet jämfört med personer som inte har husdjur. Forskarna jämställer alla husdjur och utöver hundar påstår de att även katter, hästar, marsvin, vandrande pinnar och andra läskiga husdjur har samma goda inverkan på sina ägare. Tyvärr är forskare i allmänhet och husdjursforskare i synnerhet väldigt ljusskygga och konflikträdda små varelser. Deras rädsla för konflikter gör att de tänjer lite på sanningen för att på så sätt undvika att stöta sig med någon. Jag tycker alls inte om när sanningen förvrängs på detta sätt och jag har därför helt på egen initiativ studerat denna husdjursforskning. Givetvis helt objektivt och utifrån en empirisk synvinkel. Resultatet av min undersökning kom inte som en överraskning för mig. Min objektiva studie visar att det (självklart) i första hand är hundar som ger sina ägare dessa positiva hälsoeffekter. Man kan dock inom gruppen av hundar se vissa skillnader och det finns t.om. somliga hundar (t.ex. grannens pekinges eller vad det nu är) som hamnar i samma klass som katter, dvs snäppet under hundar. För att ni lättare ska förstå väljer jag att illustrera resultatet i en hierarkipyramid där de djur som har minst positiv inverkan på människan befinner sig längst ner och de som har störst positiv påverkan på människan befinner sig längst upp. Till min förvåning och glädje kunde jag konstatera att allra överst i toppen av denna pyramid återfinns enbart en hund, nämligen Bozze. Jag vill poängtera att detta inte är någon lögnaktig skrytsamhet från min sida då det inte ligger i min natur varken att ljuga eller att skryta. Jag skulle ljuga om jag sa att jag ljuger och jag vägrar ljuga. Resultatet är framtaget utifrån mycket noggranna testresultat som baseras på egenhändigt framtagen och beprövad vetenskap. 
Mycket tillförlitlig forskningsmodell
Nu kanske någon läsare vill protestera mot denna pyramidteori? Är du hundägare tycker du kanske att just din hund minsann förtjänar att stå på toppen och är du kattägare eller har något annat husdjur känner du kanske att du vill hämta en stol och slå den i skallen på mig? Mycket hårt? Flera gånger? 
Som den ödmjuka och inkännande människa jag är respekterar jag självklart era känslor och åsikter. Ni tror säkert att ni har rätt. Mitt förslag är att du som tröst bygger en egen liten privat pyramid (kanske i Lego eller trolldeg) där du sätter din hund/ditt husdjur på toppen. Men ärligt talat, nog vet du innerst inne att bara en enda individ kan stå på toppen och nog vet du att denne ende är Bozze? Om du trots detta vill protestera mot dessa obestridliga, vetenskapliga fakta ber jag dig att tänka på att jag är sjuk. Att bli motsagd och ifrågasatt kan få förödande konsekvenser för min hälsa. Tänk på det! 
Om du ändå inte ger dig är du hjärtligt välkommen att skicka ett klagomail till delete@skrapmail.se

Med stöd av min forskning kan jag inte annat än att hålla med folk när de menar att jag måste tycka att det är skönt att ha Bozze hos mig på dagarna. Om jag inte hade honom hade mina vardagar pendlat mellan grått och svart. Min make Mats, mina vänner och släktingar är ju på sina arbeten hela dagarna (vilket enligt mig visar på stor egoism) så då är det liksom bara Bozze kvar. Men din dotter då? undrar kanske någon. Ja, min vuxna (väldigt gravida) dotter bor nästan 80 mil bort. Hon påstår att hon inte kan komma hit en sväng varje dag. Typiskt barn, de tänker då bara på sig själva. Det är bara jag som tänker på mig. 


Min dotter - Emelie

Bozzes betydelse för mig
Min Bozze ingår i hundsläktet men jag vill påstå att han inte enbart är en hund. Jag vet hur hundar ser ut. De har fyra ben, tassar, nos, mun som dreglar när de vill ha mat och de skäller titt som tätt helt utan anledning. De flesta har även, helt i onödan, en svans. Jag är bildad och har läst på universitet så jag kan ganska mycket. Jag känner t.ex. nästan alltid igen en hund när jag ser den. Även om Bozze liknar en hund till utseendet så är detta inte det enda han är. Bozze är mycket mer. När jag är ute i skogen med honom får han nästan alltid springa fritt. Det behövs inget koppel eftersom vi är sammanbundna ändå. Vi för "det tysta samtalet" medan vi traskar framåt och vi utgör en enhet, nästan som en symbios. Ibland bryts enheten tillfälligt om t.ex. någon ekorre har oförskämdheten att skutta förbi och få Bozze att tappa konceptet men i det stora hela befinner vi oss i en egen privat sfär. Jag tror att de flesta hundägare kan känna igen detta. Jag är fascinerad av hur mycket en hund kan betyda för sin ägare och jag är fascinerad av vilka unika personligheter hundar är. När jag tittar på Bozze ser jag inte enbart en hund. Jag ser individen Bozze. Tyvärr kombineras detta med min benägenhet att inte kunna distansera mig från de jag älskar samt min höga halt skuldkänslor. Jag har alltid känt ansvar för hur mina närmaste mår och känner. När min dotter Emelie var liten hade jag stora svårigheter att se henne må dåligt och om man slår upp curlingförälder i Wikipedia tror jag att mitt namn står nämnt. Jag trampade ner varje liten bula på vägen framför henne. Jag visste mycket väl att jag borde låta henne träna på det kommande vuxenlivet genom att på egen hand lösa svårigheter efter egen förmåga men jag kunde inte. Tack och lov är det enklare med en hund men jag känner fortfarande skuld när jag inte ger Bozze det jag anser att han behöver. Därför tvingar jag mig ofta ut trots att jag knappt kan gå på benen och även om det är rent skadligt för min hälsa känns det ändå skönt att ha gott samvete när jag sedan ligger plakat resten av dagen. Ärligt talat önskar jag att jag slapp dessa skuldkänslor och istället kunde fokusera på att må bättre och samla kraft. Men jag vet inte hur man gör. Och har man nu fått den hund som befinner sig allra högst upp på "husdjurspyramiden" är det viktigt att man inte gör fel. Nu tänker jag gå och lägga mig i soffan och vänta på att min käre make gör middag. Jag är en bortskämd tant. 


Högst upp på pyramiden...???





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar