lördag 1 mars 2014

Husses betraktelser #7

Oxmånader.

Så här mitt i oxmånaderna vill den här Swalan helst av allt bara gå i ide. 
Det är mörkt ute. Det är kallt ute. Marken ute är ofast mer klaffsig och geggig än hårdfrusen och krispig. Det är mörkt när man går upp, det är mörkt när man kommer till jobbet, det är mörkt när man lämnar jobbet, det är mörkt när man kommer hem. Tungsinnet trycker över axlarna och man går mest och tittar ner i marken. Men det går, livet rullar på i någon sorts vinterrutin som håller en igång.

Sen ibland så händer något som får en att lyfta blicken och känna hur fantastiskt allt ändå är.

Mörkret hade sedan länge lagt sig. Swalorna hade ätit sin kvällsmiddag och kurat i soffan en stund. Det var dags för Bozzes kvällsrunda. Jag byltade på mig varma kläder och vi traskade ut i mörkret. Oxmånaderna gjorde sig påminda, både Bozze och jag traskade rutinmässigt på i invanda spår ganska omedvetna om omvärlden. Efter en stunds promenerande märkte jag att det inte var som det brukar. Det var tyst ute. Väldigt tyst. Jag stannade. Bozze stannade också. 
Det var alldeles stjärnklart, nästan fullmåne. I villorna runt oss satt folk och tittade på os-hockeyn, i någon villa kunde man skymta en flammande braskamin. Luften var klar och så där vintrigt krispig. Vi hörde vingslag och tittade upp på siluetten av en stor uggla som flög över oss.
Vi stod där, Bozze och jag, och njöt av stunden några minuter. När jag tittade ner på bozze mötte jag hans väldigt kloka ögon. Han såg nöjd ut. Ett magiskt litet ögonblick en helt vanlig onsdagskväll.

Bozze är själv duktig på att ta vara på de där magiska ögonblicken och tillfällena. Våren gör sig påmind här i Skåne och snön är (tack och lov tycker jag) på väg att smälta bort. I skogen kunde man dock förra helgen hitta en och annan snöfläck. Snöälskaren Bozze var inte sen att utnyttja tillfället... :)










Som den uppmärksamme läsaren noterar så är detta inlägget skrivet för ett litet tag sedan. Helt rätt. Den här Swalan råkade gå i ide strax innan han skulle trycka på publiceraknappen... ;)

1 kommentar:

  1. Om man kan njuta av småsaker, som egentligen är stora saker, i naturen så finns det mycket att njuta av. Och nu Mats har ljuset börjat komma tillbaka. Lärkan har hörts på Öland. Och igår kväll när jag tog ut Ginnis för sista gången för läggdags satte jag mig på trappan och lyssnade till koltrastens sång. Det var lycka!

    SvaraRadera